Julkänslan som återkom

Jag har lite gått och väntat på den där känslan. Ni vet den där som kommer när luften luktar höst och med en föraning av frost och bitande kyla. Den där känslan som jag vanligtvis kan känna så tidigt som i slutet på juli. Men den har inte infunnit sig. Inte så konstigt med tanke på sommarvärme och jobb, jobb, jobb. Men så idag på lektionen när jag satt och försökte lösa en stor tempusgåta med en deltagare så kom den plötsligt.
    In genom det öppna fönstret smög sig nämligen en doft av kyla och kommande frost, en doft av höst, tända ljus, raggsockor, stickning och julmusik. Kanske var det i precis samma ögonblick som Tranströmer fick Nobelpriset i Litteratur så det var Litteraturdna:t i mig som kickade igång och blev doftpoesi. Eller så var det känslan som kom när jag kom ner i lunchrummet på fikarasten och det var nedsläckt med massa mysiga tända ljus och helt folktomt. Eller så var det bara dags.
För idag kom den: Höstkänslan och myskänslan som alltid i slutet av oktober övergår i den riktiga julkänslan och jullängtan. TACK!

Efter jobbet höll sig känslan kvar när jag och sambon promenixade till bolaget och köpte årets glögg.

 Nu: BABEL