Julkaktusar och sorgearbete

Den här julen blir den första utan både min mormor och morfar. Jag har fortfarande inte fattat att min mormor har gått bort även fast begravning och nästan två månader har passerat och jag förstår inte än hur man lever ett liv utan vare sig henne eller morfar. Men mitt i sorgen hittade jag ett sätt att ha henne nära och bevara hennes minne i något som hon älskade - nämligen hennes julkaktusar.

Tyvärr dog den ena av de tre jättestora kaktusarna hon hade;bara veckor efter hennes bortgång,
men två har hållt i sig

Mormor var både snål på jord och vätska åt kaktusarna, men de blommade översållat året om och ju mer hon negligerade dem, desto mer verkade de vilja bevisa sig och blommade. Julkaktusen har under alla år jag levt varit mormors "paradgren". Där alla andra har en maträtt hade hon sina julkaktusar. Nu har jag tagit skott av dem i hopp om att kunna hålla dem, och mormors minne, vid liv.
Terapiarbete deluxe en vanlig, gråtung och ganska sorgsen dag i slutet av augusti!

//Jessica