Julen är barnens högtid ...

... och min då såklart. Men jag är ofta beskylld för att vara ett stort barn. Något jag själv omfamnar med största tacksamhet. Jag kan inte tänka mig något värre än att bli stel, tråkig och sådär typiskt "vuxen". Stel och tråkig måste jag också vara i bland, det kommer ju tyvärr med att behöva ta ansvar och faktiskt vara just vuxen, och ofta när man har ett jobb så kan ju saker och ting vara fyrkantiga. Men att våga leka, göra sig fånig, springa och hoppa bland höstlöv, ta kort  när man gör en ful min och berätta bajsskämt - ja, det tycker jag inte har något med någonting annat att göra. Jag är inte barnslig, men jag är inte rädd för att bejaka mitt inre barn och gode någon va mycket roligare allt blir då.
Som i går. Då kom de fyra kusinbarnen på spontanbesök. De är 9, 4(tvillingar) och 3. Och herreminje vad roligt man har då. Dels var jag ett troll, satt i fängelse, var en kung, en drottning, en ponnyhäst och även ett flygande spöke. Vi ägnade mycket tid åt julens önskelistor; högst upp stod saker med One Direction(där kände jag mig dock rätt mossig måste jag säga, för jag fick googla dem...), musikleksaker och det mesta med Hello Kitty.Ganska bra önskelistor måste jag säga - känner igen mig från min egen NKOTB-period och den pågående Hello Kitty-perionden som jag haft stadigt sedan 1984.
Vi åt även risgrynsgröt, drack saft, åt pepparkakor och min sambo läste julböcker (innan han också hamnade i fängelset med mig).
Nästa gång vi ses är det tydligen disco på schemat!

Girl- och CaspianPower runt risgrynsgröten - sen bar det av till finkan!

Om det här hade något med julen att göra? Nja...det tog sin egen väg kan man väl påstå, men så kan det bli i bland =)
//Jessica