Julen 2018

Det är sen september, tre månader till julafton och den första riktiga höstdagen har varit här. 
Jag gillar kylan och i morse var det skönt att komma ut i krispig luft efter en megasnabb grötfrukost som gjorde mig helt svettig från insidan. 
   Det är något härligt med att stå och vänta på bussen (lagom länge ska tilläggas) i lite kylig luft,  gröngula löv som virvlar runt en och hakan nedkörd i en varm sjal. Än härligare blir det att komma in på bussen som ska ta mig till jobbet och få sjunka ner i ett säte med julmusik i lurarna och en soldisig höstmorgon som susar förbi utanför fönstret. 

Som sagt, tre månader till julafton...och jag har för första gången på 11 år inte en endaste tanke om var vi ska fira jul i år. I vanliga fall brukar jag ha platsen för årets julfirande klar i tanken vid det här laget. Men det är annorlunda i år. Min sambo förlorade nämligen sin pappa, Lalo sin farfar och jag min svärfar, för drygt två veckor sen och livet har liksom stått på still och paus sen dess. Samtidigt känns det som om det har varit mer hektiskt än någonsin. Och för första gången känner jag ingen stress kring att inte ha julen planerad i grova drag. Det får bli som det blir och det kommer bli det bästa, just i år och just nu, hur det än blir. Jul blir det ju oavsett.

Mitt enda julande för tillfället är julmusiken, och det räcker - for now!

/Jessica