För mig finns de finaste minnena, de härligaste skratten och den glada barndomen så mycket inom de fyra väggarna. Och det är väldigt svårt för mig att förstå och acceptera att vi aldrig kommer att fira jul där igen, aldrig kommer jag stoppa korv med morfar, lära mig lägga in sill eller vara med i det stora pepparkaksbaket då uppåt en 3000 pepparkakor producerades.
Så idag är det tungt...första julen utan mormor och morfar - hur gör man den rolig liksom?
 |
| Fika efter julgranssmyckning 2008 |
Jag tror det här betyder att jag kommit in i sorgfas 2 ; Insikten om att de som är borta faktiskt verkligen är borta och inte bara ett telefonsamtal bort, att den delen av livet är slut även om minnena finns kvar.
Jag är så tacksam för minnena - men har så ont i hjärtat av saknad!
//J
ps. observera julbjörnen på väggen snett bakom mormor ... vem sydde den då någon gång på 90-talet och som har hängt där sedan dess (sommar som vinter)...??? =) ds.
Vilket fint inlägg, verkligen. Vet hur det känns, har varken kvar farmor,farfar eller mormor/morfar. Jularna med dom var sagolika och inget kan komma upp till den nivån igen! Tyvärr har allt sin tid..
SvaraRaderaMan säger ju att det första året är jobbigast - man måste komma runt alla högtider EN gång, nästa gång är det lättare.
SvaraRaderaMen jag förstår vad du menar. Det är fördjävligt att aldrig mer få laga mat med mormor. Eller att få slänga käft med henne. Eller att få baka polkagrisar med morfar.
Det är 6 år sedan mormor gick bort, och hon stod mig väldigt nära. Men det går över. Inte saknaden så klart. Men det tar längre tid emellan...
Så otroligt fint och kärleksfullt skrivet. Sorg och saknad blir lättare att leva med allteftersom tiden går men man vänjer sig nog aldrig riktigt. Min älskade mormor dog 1994, 86 år gammal och efter det blev julen inte riktigt detsamma mer. Hon fyllde år på självaste julafton och hela släkten(i bland 40-50 personer)träffades på dagen hemma hos henne för att fira hennes födelsedag och strax innan Kalle Anka åkte alla hem till sig för fortsatt julfirande och då brukade mormor alltid följa med ett av sina barn hem( hon hade 7 st, så det blev bara vart sjunde år hon kom till oss) Saknar henne alldeles förskräckligt <3 Det var med henne jag bakade, pyntade, klädde gran och åt god lutfisk, spelade spel, fick höra berättelser osv....Saknar hennes glada skratt,doft, varma omtanke och kärlek för oss alla. Är så glad att hon funnits i mitt liv <3 . Kram till dig, du har en väldigt fin julblogg :)
SvaraRaderaUlrika
Sorg är alltid personlig och som du skriver så går den i faser. Men som en vän sa till mig när jag sörjde en förgången tid: Var glad att du fått ha den tiden och fått uppleva den. För det är ju just det, hade du inte haft dem så hade du inte sörjt dem. Det är en fin gåva, en ynnest att ha haft närstående. Hoppas du mår bättre snart, både i njurarna och i sinnet.
SvaraRaderaTack snälla ni för värmande kommentarer.
SvaraRaderaFint inlägg. Men som sagt var glad för tiden du fick. Kanske är det just på grund av den som julen är så speciell? :)
SvaraRadera