Just det!
Såg ju första avsnittet på julkalendern i morse. Lite mer julighet vill jag ha, men det kommer förmodligen. Annars känns den lite typiskt julkalendrig.
Jag är glad bara vi slipper "skägget i brevlådan-stuket".
Nu ska jag ge mig in i debatten om "julkvinnan"... jag förstår hur hon tänker...men det är skillnad på att känna ett jultvång och att ha julen som hobby... och återigen som Fridolin så klokt skrev:
Alla män som bakar surdeg, de har ett intresse, men kvinnor som älskar att baka saffransdeg är förtryckta... vi får se vart det bär - lyssna kan ni göra här : Julkvinnan
Så rätt så!
SvaraRaderaJo vi får hoppas att julkalendern skäroer till sig och får lite mer jul i sig, men det tror ja(hoppas jag!).
Gå gärna in på min blogg och tipsa om vad jag kan skriva om i min blogg-kalender :)
Kramar
Åh, jag hinner inte se kanlendern på morgon för då måste jag sitta i frusen bil till jobbet och igår hade i föräldramöte...Vill se eett avsnitt i alla fall.
SvaraRaderaSkönt att det inte bara var jag som reagerade på "julkvinne"-teorin. Men det är säkert för att jag är så förtryckt att jag inte ser vilka ok av glitter och julkulor som tynger ner mig. ;)
Läste en recension på GP av en journalist som sett de 7 första avsnitten, och det var inget juligt i de avsnitten i alla fall. :( Men jag hoppas att det kommer!
SvaraRaderaHaha, vad jag känner igen det! Min julglädje har av flera tolkats som stressande, tvångstankar och lite galenskap, medan min likasinnade sambo beskrivs som "en svärmorsdröm". Allt för många missar att det går att förtrycka åt motsatt håll också.
SvaraRaderaJätteroligt i år :)
SvaraRadera